Att skapa trygg anknytning

Redan från födseln är vår hjärna och våra kroppar förberedda på att ingå i relation med vår omgivning. Under de första åren handlar det framförallt om förhållandet till våra närmaste vårdnadstagare, oftast då till våra föräldrar.

Genom att bli speglad i rörelse blir vi bekräftade och påminda om vår existens. Det lilla barnet lär sig att han eller hon är värdefull och betyder något. "Jag är sedd". Det skapar en existentiell tillfredsställelse som påminner oss om de första åren i vår utveckling - då vi relaterade och knöt an till våra föräldrar/vårdnadstagare.

De viktigaste faktorerna i att skapa en trygg anknytning är att "föräldern" är närvarande och kontinuerligt visar sin omtänksamhet och kärlek. Det är viktigt att "föräldern" har förmågan att uppfatta och känna in barnets olika sätt att kommunicera sina behov och känslor på. Genom att "föräldern" läser av och ger positiv feedback genom blickar, tonlägen, gester och ansiktsuttryck så hjälper "föräldern" barnet att förstå sig själv och sin omgivning. Då utvecklas ett samspel där barnet kan dra slutsatser till vad det har för känslor och uppfattningar om olika saker och situationer.

Om barnet däremot får växa upp med en otrygg och undvikande anknytning med sin vårdnadshavare kan det resultera i att barnet blir extra sårbart. Det kan leda till känslor av djup tomhet, uppgivenhet, skuld och förtvivlan. Barnet lär sig snabbt att sluta söka närhet.- så i vuxen ålder leder det oftast till depression och/eller svårigheter med att skapa nära och djupa relationer.

I en otrygg - ambivalent anknytning får barnet ta del av en "förälder" som endast uppmärksammar barnet när han eller hon har lust/kapacitet att möta barnets behov av närhet. Barnet får växa upp med en nyckfull "förälder" där anknytningssystemet hela tiden är i larmberedskap - för att inte missa tillfällen då den vuxne kan möta barnets behov.

Med tiden blir det barnet som får lära sig att avläsa föräldern - för att kunna anpassa sig till förälderns humör - istället för att föräldern med hjälp av närvarande, observanta ansiktsuttryck och tonfall hjälper barnet hantera sina affekter.

Det här leder oftast till att barnet blir klängigt och gnälligt och har hög stressnivå. Den osäkerhet barnet upplever skapar stark separationsångest och rädsla. Han eller hon söker närhet på olika sätt och det blir svårt att bli självständig.

De här olika anknytningsrelationerna vi haft som små, med våra "föräldrar", får sen en stor betydelse i vuxen ålder - som visar om vi känner oss trygga och älskade eller om problem uppkommer stup i ett - där känslor som utanförskap, att bli missförstådd eller frustrerad uppkommer.

En tröst finns - det är aldrig för sent att bygga upp en ny trygg anknytningsrelation med sig själv. Leta efter den terapimetod som passar dig. Jag har bland annat funnit fantastiska verktyg inom dansterapeutiska tekniker. Det hela går ut på att ha ett vittne i din närvaro som inte dömer eller anklagar. Du ska för en stund kunna känna att du kan göra och säga nästan precis vad som helst och samtidigt bli sedd och hörd för den du är. Du bygger på så vis upp en ny inre trygghet och lär dig ge dig själv villkorslös kärlek - den som du kanske aldrig upplevt har funnits. När du känner denna trygghet och kärlek till dig själv - då kan du ge till andra, utan att kräva någonting tillbaka.

*

Musik får själen att sväva.

Musik får dystra tankar att börja sjunga och dansa.

Musik väcker upp minnen, medkänsla och kärlekens kraft.

Barnet inom dig vill leka.

Kvinnan inom dig känner sig sensuell och vacker.

Mannen inom dig övervinner alla hinder.

Musik är en pulserande energi av skapelsens ursprungliga kraft ...

Musik - som tilltalar - är underbar, härlig, läkande och kraftfull ...

Musik ger inspiration till ett glädjefullt liv!

*