Musiken går rakt in genom mitt hjärta. Pulsen, takten, rösten och smärtan - ja allt genomsyrar hela mitt väsen. Jag vibrerar av vällust. Stunden kan inte kännas bättre eller mer smärtsam. Samtidigt som jag upplever kärlek, glädje och harmoni så visar sig andra känslor - som ilska, sorg och frustration i ett regnbågsliknande skimmer. Jag är fri och full av liv!
Jag dansar lättsamt - med bara fötter - bland blommor, skulpturer, vackra former och färger. Min klänning i det tunna tyget smeker följsamt min kropp. Jag snurrar runt, runt, runt tills hela alltet jublar av glädje och eufori. Jag är prinsessan, skogsrået, älvan och devan bland de lätta molnen.
Jag dansar för kärlek, sorg, smärta, motstånd, förtal, de mörka missförstånden, svåra hindren och för en fantastisk glädje - som spirar genom varje cell i kroppen. Allt det här omges runt alla skikt utanför och långt in i den djupaste vrå i min själ. Efter en stund faller jag utmattad ner på golvet med rinnande tårar längs med kinderna. Den salta smaken tränger in i munnen - genom läpparna. Jag andas - in och ut - med långa djupa andetag. Jag känner att jag lever. Jag är dotter, syster, mamma, farmor, älskarinna och vän. Jag känner mig ung - samtidigt som jag känner mig otroligt gammal.
Jag sträcker ut händerna mot taket "Gode Gud - vad vill du med mig" viskar jag med en brännande klump i halsen. "Säg vad jag ska göra, så gör jag det - men låt mig slippa mer smärta. Jag orkar inte mer. Jag är så trött ... In i dödens trött".
Sakta faller armarna ner mot trä parketten under min kropp. Jag ligger på golvet i ett behagligt, stilfullt möblerat rum med varma inbjudande färger. Gardinerna - av tunn spets - sveper smekande och hemtrevligt fram och tillbaka när vinden drar förbi genom de öppna fönstren.
Det är en varm stjärnklar sommarnatt. Jag hör röster och skratt utanför mitt hus och anar ett kärleksfullt par - som omslingrande går förbi där ute. Jag minns plötsligt en dag - för drygt tjugo år sedan - när jag längtade så gränslöst mycket efter den äkta friheten och kärleken ... inte till en annan människa - utan helt enkelt bara till mig själv. Denna dag skriver jag om i nästa blogginlägg - "En vilsen 28-åring".
