När min yngsta son, som idag är fjorton år, var ett par år gammal fick jag en tidningsartikel av en vän. Jag läste igenom och sparade den av någon anledning. Efter några år kom den till användning, både för mig och andra förtvivlade föräldrar. Den handlade om barn som ansågs vara besvärliga - men med en logisk förklaring kom fram till varför det blivit så. Det berodde självklart inte på barnen utan på omgivningens orimliga krav på dem. Artikeln är från tidningen Balder, nr 1 - 2001. Jag tycker texten delvis är svårläst och dåligt översatt så jag väljer att här skriva dess innebörd med egna ord och tolkningar:
(c) Helena Aldén
Vi vuxna präglades tidigt i vår barndom, av våra föräldrar, att leva ett liv som vi trodde var det enda rätta. Det var oftast i en materialistisk värld med ett synsätt som vi inte hade upptäckt på egen hand som vi deltog i. Det var våra föräldrar och den generationens vuxna som talade om för oss hur vi skulle se på världen och oss själva. Det här sättet att uppfostra barn på lyckades mer eller mindre bra i det förgångna. En fördel som jag däremot kan se var att det för en del fortfarande fanns rester kvar från tidigare mer spirituella traditioner. Men sedan några årtionden tillbaka har situationen förändrats dramatiskt. Klyftan mellan barnet och den vuxnes värld har fördjupats och förstorats mer och mer med ökad hastighet. Å ena sidan föds barnen med starkare spirituella anlag, å andra sidan avlägsnar sig den vuxnas värld allt snabbare från spiritualiteten. Den genomsyras av en rent materialistisk mentalitet och livsstil.
Under de senaste trettio åren har det fötts allt fler barn som ansetts annorlunda in i denna vuxenvärld. Det här har man även upplevt tidigare men inte i lika stor utsträckning som nu. Dessa barn och ungdomar beter sig inte på de sätt som föräldrar och pedagoger förväntar sig och är vana vid. För några tiotal år sedan såg man dessa barn som enstaka fall och behandlade dem därefter - som säregna avvikelser från det "normala". Idag är det inte längre enstaka fall det rör sig om utan en ny och hittills ökande generation av själar som kommer till jorden. De här barnen kommer med stor mognad och mäktig spirituell impuls - och de är missnöjda med de vuxnas värld så som den ser ut idag. Många av dessa barn kallas för Stjärnbarn eller för Indigobarn i USA.
Det första speciellt föräldrarna lägger märke till, direkt efter födseln med dessa barn, är den direkta ögonkontakten. Det är ingen spädbarnsblick de möter - utan en blick med värdighet från en mogen, självmedveten och vis människa. Man kan skilja denna blick från en sådan som bara "skådar ut" i världen.
Barnets blick visar att den genomskådar de människor han eller hon möter. "Stjärnbarnen" ser rakt igenom dig på ett helt annat sätt än vad de "normala" barnen gör. Det går inte att dölja vem du är. Jag upplevde det här väldigt starkt med min son när han granskade sin omgivning som liten. En del blev stressade och tittade bort medan andra tilltalades av dessa möten. Ett exempel var en kassörska i matbutiken vi handlade i, hon blev alltid lika lycklig när vi kom till hennes kassa. Hon sa att hon blev kär i min son, som då endast var ett år gammal, när han såg rakt igenom henne.
Det blir oftast väldigt kluvet för dessa barn om du säger en sak men menar en annan. Det enda raka är ärlighet och att rannsaka sig själv för att kunna ha en bra kontakt och kommunikation med varandra.
Från allra första början visar dessa barn en egen individuell karaktär och företräder den mycket medvetet. De vet vilka de är. Alla barn är självklart mycket individuella men hos "stjärnbarnen" sker en mer medvetenhet. De vet att de är annorlunda de "normala" som ännu utgör majoriteten i lekskolor och skolor och "stjärnbarnen" känner igen varandra.
"Stjärnbarnen" talar tidigt i första person och ger mycket tidigt uttryck för vad de uppfattar med sina sinnen. De säger tydligt och klart vad de vill och vad de inte vill. Det går inte att nonchalera dem eller att inte ta dem på allvar och de vill att man behandlar dem med respekt. Man måste rådgöra om allt med barnen om man vill få dem att göra något. Även då de ännu är för unga för att egentligen "förstå" det man rådgör om så är det motiverat att göra det. För de behöver känna sig uppskattade och respekterade. Självklart ska alla barn känna sig uppskattade och respekterade, men "stjärnbarnen" är extra känsliga för det här. Det uppstår oftast stora problem om de inte tas på allvar, medan de mer "normala" barnen accepterar och anpassar sig utan att ställa till med alltför stora problem.
För dessa barn existerar inte auktoritet som baseras på position - där lärare och förälder står i högre "rang". Det här gäller från allra första början när barnen är riktigt små. Och det går absolut inte att ljuga eller vara oäkta. Varje försök att låtsas något genomskådas blixtsnabbt och tillbakavisas på en gång med förakt. Det som uppskattas är uppriktighet - att man erkänner eventuella brister eller misstag. För de tål inga lögner. Umgänget med dem är direkt och okomplicerat när man väl fått deras förtroende. De vet exakt till vem man kan säga något eller anförtro sig till. De tillbakavisar all slags tillgjordhet och hittar därefter oftast egna effektivare vägar att utföra eller lära sig något på.
Dessa barn visar endast uppmärksamhet på det som verkligen intresserar dem - och då kan de fördjupa sig starkt i det. Om något inte intresserar dem har de lätt för att ha tråkigt och blir då oroliga. Det beror på omgivningen, skolan och läraren om intresse kan väckas för ett ämne eller tema. Om det lyckas så kommer barnet inte ha några uppmärksamhetsproblem - och då kommer inte heller läraren eller omgivningen behöva ha några problem med barnet. Men om det inte lyckas så blir barnet mycket oroligt och kommer troligtvis inte kunna utföra någonting med den aktivitet som ska utföras - lektionstiden till exempel kommer inte att fungera.
Dessa barn är oftast högintelligenta och mycket sensibla åt båda håll när det gäller dem själva och sina medmänniskor. Om de inte hunnit bli "förstörda" av omgivningen, utvecklar de stort medlidande och deras handlingar styrs av kärlek. Mest störs de av erfarenheten att andra inte styrs av kärlek. Eftersom de är emotionellt känsliga behöver de en emotionellt stabil och säker vuxen omgivning.
Barnen blir lätt frustrerade - oftast för att de inte kan omsätta sina många originella idéer i verkligheten. Misslyckanden har de svårt för att ta - blir då lätt blockerade och ger upp med det han eller hon håller på med.
Barnen tycker oftast inte om att lära sig saker utantill. Att memorera något är oönskat - de lär sig oftast hellre genom erfarenhet och experiment.
De flesta har andliga erfarenheter, som de gärna vill prata med varandra om och de har stort intresse för sådana upplevelser. De drar sig undan om man inte förstår dem. Och de blir upprörda om något inte helt tydligt utgår ifrån kärlek. Är någon sjuk eller sorgsen, bildar de ett tyst område runt denna person och det bidrar oftast till en förbättring. Men det här förhållningssättet talar de inte om och det kan lätt tolkas som att de inte känner medlidande, eftersom de inte visar sina känslor på samma sätt som "normala" barn gör.
Dessa barn vet att de själva och alla andra människor är andliga väsen. Reinkarnation tillhör deras naturliga kunskap. Oftast vet de vad för inkarnation de haft tidigare. Men eftersom andra människors tankar och sinnelag är lättåtkomliga för dem kan man inte riktigt veta vad som är deras egna erfarenheter och vad som är tankar som de tagit upp från omgivningen. Varje förtäckt avsikt, varje förtäckt tanke är uppenbar för dessa barn.
Kännedom om "stjärnbarn" skulle kunna förändra den vuxna omgivningens förhållningssätt. De vuxna behöver mer kunskap och lära sig nya förmågor om de ska kunna hjälpa den nya generationen till ett positivt mottagande.
Om vi inte har kunskap och kapacitet att kunna förstå och hjälpa våra "stjärnbarn" så kommer det leda till "besvärliga barn". Dessvärre kan det även senare leda till narkotikamissbruk och kriminalitet på grund av att de känner sig missförstådda, annorlunda och utanför. Droger kan lätt börja användas som självmedicinering och inom den missbrukande och kriminella världen kan det på så vis uppstå en känsla av samhörighet. Kanske för första gången i sitt liv känner de en delaktighet.
"Stjärnbarnen" vill förändra världen utifrån andliga impulser och gestalta dem utifrån medlidande och kärlek. De kan inte lyckas med det om inte vi vuxna vill lära oss att förstå, så vi kan hjälpa dem. Utan en inre förändring hos oss vuxna kommer vi hindra våra barn från att uppfylla deras önskan om att förändra världen till det goda. Om vi inte hjälper dem att få utvecklas till de fantastiska själar de innerst inne är så fråntar vi dem deras livsuppgift och meningen med att vara här på jorden.
"Stjärnbarnen" förfogar oftast över ett överflöd av vital och andlig energi - något som många gånger gör dem mer känsliga och resulterar i att de inte mår så bra. Oftast får dessa barn diagnosen ADD (Attention Defict Disorder), ADHD (Attention Defict hyperactiv Disorder) eller Asperger syndrom.
Mer om detta längre fram i mina blogginlägg
Dagens affirmation
*
Jag är värdefull och ett kärlekens underverk.
Jag är ett lyckobarn sänt till jorden.
Enbart genom min existens och mina andetag manifesteras kärlek.
Mina vänliga och omtänksamma ord, tankar och handlingar har en helande kraft.
På ett själsligt plan vet alla att jag är här på jorden i ett meningsfullt syfte.
Även när människor inte visar mig sin förståelse eller uppskattning så är den individens själ medveten om mitt värde, i sitt inre.
Jag är älskad, värdefull och omhändertagen.
Jag har vägledare och skyddsänglar runt mig hela tiden - som vill mitt allra bästa och som hjälper mig att se vilka vägar jag ska gå.
Tack!
*
