Jag vaknar innan klockan ringer, med lyckorus i kroppen. Solen skiner och det snöar ute. Det är en perfekt dag för skidåkning.
Letar fram mina längdåkningsskidor och pjäxor. Packar in mig själv och bagaget i bilen - ut till den gudabenådade naturen. Det är en härlig dag med stora snöflingor som singlar ner från himlen. Hittar en perfekt plats att parkera bilen.
Jag är alldeles ensam ute i elljusspåret. Sätter på mig skidorna och far iväg. Det är en sagolik värld med trolsk stämning i luften. Lämnar elljusspåret och följer ett annat redan upplogat skidspår. De snöbeklädda träden brer ut sina grenar och hälsar mig välkommen - denna magiska värld! Allt är vackert och orört. Tyst och stilla - förutom ljudet av skidornas glid mot underlaget.
Plötsligt känner jag mig iakttagen. Stannar och ser mig om, men inte en levande själ i närheten. Ser inga djur eller någon tvåbent varelse. Ändå känner jag att någon är där - som registrerar mina rörelser och tankar. Huden fylls av gåshud, ögonen tåras av lycka och det infinner sig ett lugn. Jag tar av mig skidorna och pulsar iväg från skidspåret. Blundar och ler. Känner snöflingor mot min kind. Lyfter upp huvudet mot himlen och tar emot det vita guldet. En stilla reflektion - finns det något bättre än det här?
"Nej" svarar en moderlig röst, inte långt ifrån mig. Jag vrider försiktigt huvudet lite åt vänster - där rösten kom ifrån. Ser sex små ögon och två lite större. De större tittar på mig med en enorm värme och omtanke. De mindre är mer pillemariska, busiga och lite aviga - vill inte riktigt ha mig där. Men den moderliga blicken ber mig att stanna. Luften vibrerar mellan oss. Det är som värmevågor över en öppen eld. Någonting kärleksfullt händer med mig. Tiden står still och jag befinner mig i ett obeskrivbart rus av välbefinnande.
(c) Fotograf Henrik Päiviö
Plötsligt hör jag ljud i skogen en bit bort - och väcks ur det här trance liknande tillståndet. Både hör och känner att människor är på väg mot mitt håll. Åter tillbaka till "verkligheten". Jag ser skogen och träden med mina "vanliga" ögon igen. Tar på mig skidorna. Tackar för stunden och vill åka vidare, innan de andra hinner ifatt mig. Har inte alls lust att möta någon just nu.
(c) Fotograf Henrik Päiviö
Innan jag far iväg, vänder jag mig om och tittar återigen mot dessa kärleksfulla ögon. Det finns fortfarande ett speciellt lugn över platsen. Jag hör även den moderliga rösten säga "kom snart tillbaka". Men jag kan inte möta hennes blick längre. Nu är det endast en stor, mossig sten jag står och stirrar på - med tre lite mindre snöbeklädda bredvid.
Visst kan jag ana någonting i den stora stenen som liknar två ögon och ett rart leende. Och i de tre mindre kan jag ana små hånfulla leenden. Men deras blickar har blivit väldigt gamla och förstenade. Mitt hjärta slår hårt och min kropp är i total eufori. Vilken lycka av tacksamhet!
*
Dagens tanke
Gå ut idag och knyt an till naturens själ. Rensa dina dagliga tankar och andas djupt. Naturen finns överallt. Att vara utomhus är en gåva med renande effekt. En vanlig enkel promenad avlägsnar gamla rester av stress, gräl, oro och andra känslomässiga föroreningar. Naturens kraft ersätter dessa lägre energier med högre kärleksfulla vibrationer.
Gå ut och få kontakt med naturens mäktiga och helande själ, som renar och lyfter din energi ...
*
Bild från Nick Soderblom
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar